Hejhopp.
Ni kanske minns att jag igår skrev om Johnny och hans ovilja att äta? Han känner fortfarande en ovilja gentemot mat kan jag ju säga. Det har nu tagit honom över en timme att äta en skål med makaroner och tre fiskpinnar. Och han är inte ens klar. EN TIMME. Det är väldigt länge.
Åh, nu är han klar. Fantstiskt! Ibland glömmer man liksom bort att säga till, så står maten där i två timmar och han har inte rört den. Så nu måste han äta i samma rum som oss, man måste övervaka. Ni kanske tycker det låter konstigt det där, med i samma rum som oss. Då tänker ju ni att "åh, herre, äter dom inte vid köksbordet tillsammans?" Nej kära medborgare det gör vi ej. De får äta i vardagsrummet eller i sitt rum framför en film. Vi brukade äta vid köksbordet, jag försökte få det lite strukturerat. Men mina försök var förgäves kan man säga... Inte för att jag inte har en del i ansvaret att vi inte har en normal middagsstruktur längre men ändå, lite förgäves.
Tror att jag är på dåligt humör, men jag är inte riktigt säker. Jag känner för att vara elak mot folk.
Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar